elinmia

För att kunna ge kärlek måste man själv ha fått kärlek.

För att kunna hålla av andra måste man tycka om sig själv.

Det är inte så uppenbart och självklart för alla och envar. Det är verkligen inte lätt att bearbeta fram dessa känslor, men det går!

Upplever man inte positiva relationer i barndomen har man svårt att tillåta sig själv att släppa fram känslor, man skapar ångest och besvikelser. Man vågar inte engagera sig känslomässigt. Rädslan för att bli övergiven kan man ha haft med sig från barndomen. där bakåt ligger mycket gömt som senare kan komma upp till ytan, kanske förklätt i svartsjukans dräkt.

Men genom påverkan av varma, generöra människor senare i livet och genom ökad självkännedom kan vi lära oss att släppa fram våra känslor.

Vi har alla ett stort behov av att bli uppskattade, att känna att någon håller av en, att få visa och ta emot ömhet. Det stärker självkänslan att få betyda något för någon. Man skapar ett spänningstillstånd som behöver tillfredställas och tillfredställelsen skapar starka lustkänslor.

Där är det viktigt att kunna skilja på lusta och kärlek. Man måste inte vara kär bara för att man känner lust. Man måste inte heller känna lust bara för att man är kär. Självkännedom är ett starkt ledord i ens sexualitet.

Barn behöver få höra tidigt att sexuallivet är något fint och värdefullt - något som inbegriper ömhet, hänsynstagande, gemenskap och värme. Att det är något två vuxna kära människor gör - kramas och myser.

Självkänslan kan åka lika mycket bergodalbana som kärlekens känslor. Framförallt som tonåring. Då beror det på i hög grad i vilken mån man kan acceptera sitt yttre. Känslolivet blir rikare och känslorna mer intensiva. Som nykär vuxen kan man le lite åt känslan av alla fjärilarna i magen "jag känner mig som en nykär fjortis igen" - men för tonåringen är det blodigt allvar. Det finns bara svart eller vitt och kurvorna är knivskarpa.

Håll fast i självkänslan!

Jag nämnde förut att man kan vara kär, men inte känna lust. Föreställ er att vara ung kille - du är jättekär, kåt och ni ska få till det äntligen. Men så fungerar inte manicken mellan benen... Den vill inte alls vara med och du skäms som en hund. Du tror säkert att tjejen blir skitsur och du får prestationsångest. Lugn - det är inte alls ovanligt.

Det är sällan det funkar första gången. Antingen går det inte alls eller så går det alldeles för fort. Men det är oftast tankeverksamheten som spökar. Prata med din partner, lär känna varandra, utforska varandras kroppar utan penetrering så sker själva samlaget mer avslappnat och det blir skönast för båda parter.

Man måste alltid betrakta spelplanen innan man kan gå "all in" ;)

Penis lever sitt eget liv och den gör precis som den vill, det kan vara mycket pinsamt att få stånd när man minst av allt vill. Det finns många orsaker till erektion, t.o.m starka känslor som rädsla, vrede eller nervositet inför en tävling.

Tonåren är en vankelmodig tid där man varken vet ut eller in - sexuella relationer och reaktioner blir instabila. Det kan yttra sig i att man känner en sexuell dragning till samma kön och många blir oroade och tror att de är homosexuella. Dessa impulser är mycket vanliga och i allmänhet av övergående natur.

Bästa sättet att lära känna din kropp är att ta på den. Onani är ett bra sätt att lära känna din lust. Det finns inget rätt eller fel, hur ofta eller när är väldigt individuellt.

Stärk din självkännedom, din självkänsla och våga kommunicera!

Kommunikation. samspel och glädje är mina ledord

Kramen

Mia